Del 1: Varför skriver jag detta?

Jag har ingen önskan om att bli en mer känd eller ökänd figur än jag redan är, utan jag skriver detta för att jag hoppas att de som ligger bakom det rättshaveri jag blivit utsatt för ska hållas ansvariga. Ingen annan får drabbas av det som har hänt mig. Lunds Universitet är en statlig myndighet, och de lagar och regler som gäller resten av samhället måste rimligtvis gälla även denna organisation. Däribland förvaltningslagen, högskoleförordningen, arbetsmiljölagen och regeringsformens krav på sakliget och opartiskhet. 

Jag har bevisligen inte fuskat i min forskning, och trots detta har jag blivit fälld för forskningsfusk och avskedad.

Jag har blivit hotad till livet på min arbetsplats på grund av anklagelserna om fusk, och tjänstemännen på Lunds Universitet ansåg inte att det var något som påkallade några särskilda åtgärder eftersom jag var anklagad för fusk. 

Jag och min familj har på grund av hoten och anklagelserna om fusk fått flytta till hemlig adress, fått skyddade personuppgifter och fått lägga om våra liv helt och hållet.

Efter den friande domen i AD tänkte jag att äntligen efter år av kamp så skulle jag och min familj kunna återuppta vårt liv. Så blev det inte. Lunds Universitets rektor Torbjörn von Schantz gick ut hårt i pressen och insisterade på att jag hade fuskat och att AD och dess ledamöter helt enkelt är inkompetenta och inte kan förstå de solklara bevis som Lunds Universitet lagt fram för att styrka sina påståenden. Efter att Lunds Universitet förlorat målet i AD och jag blivit friad från de anklagelser de riktat mot mig avseende fusk, bestämde man sig för att utnyttja den mycket sällan använda 39§ i Lagen om Anställningsskydd (LAS), dvs att köpa ut mig. Eftersom jag varit anställd under lång tid var det beslutet behäftat med ett ordentligt skadestånd. Lågt räknat så har Lunds Universitet kostat skattebetalarna ca 3+ miljoner kronor för sin hantering av detta ärende: skadestånd och utebliven lön till mig, rättegångskostnader för mitt ombud och för sitt eget ombud samt utredningskostnader. Rektor von Schantz gick ut i media med budskapet att det var ett “litet pris för samhället att betala” för att bli av med en fuskare, och upprepade en rad påståenden om mitt påstådda fusk som redan hade avhandlats i AD och befunnits sakna förankring i verkligheten.

Därför avser jag med denna blogg att presentera fakta. Vad har hänt? Har jag bevisat att jag inte har fuskat? Vad sa experterna egentligen, och vad var deras uppdrag? Von Schantz har redan blivit JO-anmäld för att ha farit med osanning i Sydsvenskan avseende att de sakkunniga i mitt ärende inte skulle ha haft i uppdrag att utreda huruvida fusk hade förekommit (dnr 4032-2020). Han är även polisanmäld för tjänstefel, jäv och förtal. Eftersom rektor har valt att upprepa allvarliga anklagelser mot mig i det offentliga rummet så ser jag ingen annan lösning än att ta om rättegången här, med alla fakta, i offentligheten.

I texterna som följer presenterar jag fakta, utdrag från utredningen, handlingar från Arbetsdomstolen och rapporter samt visar bilder från de analyser jag gjort. För att göra livet lite enklare för mig själv har jag avidentifierat så mycket jag kan, däribland vissa vetenskapliga begrepp och namn som skulle kunna leda till att personer identifieras.

Vissa begrepp kommer att användas återkommande i texten. De presenteras nedan:

“Nämnden” = nämnden för utredning av vetenskaplig oredlighet (forskningsfusk) vid Lunds Universitet

“anmälaren” = den person som anmälde mig för forskningsfusk

“Rektor” = Rektor vid Lunds Universitet

“Ordföranden” = ordföranden i nämnden för utredning av vetenskaplig oredlighet (forskningsfusk) vid Lunds Universitet

“Sekreteraren” = sekreteraren i nämnden för utredning av vetenskaplig oredlighet (forskningsfusk) vid Lunds Universitet

“Prefekten” = Min högsta linjechef, chef för institutionen där jag arbetade

“Fakulteten” = Medicinska fakulteten vid Lunds Universitet

“AD” = Arbetsdomstolen

"CEPN" = Centrala etikprövningsnämndens expertgrupp