Del 2: Anmälan och utredningen

Anmälan


Den 11e augusti 2017 anmälde doktoranden som jag var biträdande handledare för mig för misstänkt forskningsfusk i två analyser i två olika projekt. 

Den ena anklagelsen rörde en analys av en viss celltyp i ett bildmaterial bestående av olika typer av färgad vävnad som skulle presenteras som ett konferensabstract, och den andra anklagelsen rörde mätning av ett cellagers tjocklek i ett annat bildmaterial av färgad vävnad som beskrevs i ett icke-publicerat manus. I båda fallen rörde det sig om analyser som jag hade utfört på material som anmälaren hade skapat som del av sitt arbete med egna projekt. Jag ägde inte bildmaterialet själv, utan detta delades med mig inför analyserna genom en fildelningstjänst.


Anmälan var daterad en vecka tidigare (6 augusti 2017), och hade föregåtts av extensiv kontakt mellan anmälaren, hans huvudhandledare, och min prefekt. Jag blev varse om anmälan efter ett telefonsamtal med anmälaren den 11e augusti, där han otydligt “konfronterade mig” (hans uttryck) med påståenden som jag saknade möjlighet att bemöta eller förstå, eftersom jag befann mig i vår sommarstuga utan tillgång vare sig till min dator eller internet (vilket anmälaren visste). Jag hade träffat anmälaren och hans huvudhandledare den 7e augusti, utan att vare sig huvudhandledaren eller anmälaren berättade för mig om de påstådda problemen med resultaten.


I analysen som rörde cellräkning handlade anklagelserna om att anmälaren i samma bildmaterial inte fick samma statistiskt signifikanta skillnader mellan olika behandlingsgrupper som jag fick i vad vi kan kalla “Experiment 1”. 

För att bevisa att jag hade fuskat i “Experiment 1”, hade anmälaren lagt vad som i utredningen kom att kallas för “fällan” i en andra omgång av experiment (“Experiment 2”) som jag gjorde för att bekräfta mina första resultat i “Experiment 1” (detta diskuteras vidare under posten “fällan”, se del 4). 

I “Experiment 2” fick jag inga skillnader mellan de olika behandlingsgrupperna när jag räknade celler. Anmälaren menade att den plötsliga avsaknaden av skillnader i “Experiment 2” i jämförelse med “Experiment 1” berodde att han hade tagit bort tillgången till en s.k. kodnyckel ( benämns “preparatlista” i bilden nedan), och att detta var otvetydiga bevis för att jag hade fuskat i “Experiment 1”.



(utdrag från anmälan. Anmälaren uppger att han inte får någon signifikant skillnad mellan olika behandlingsgrupper när han räknar celler i vare sig “Experiment 1” eller “Experiment 2”. Jag fick signifikat skillnad i “Experiment 1”, men inte i “Experiment 2”. Anmälaren menar att detta beror på att han tagit bort en s.k. kodnycket (preparatlista) från en gemensam datormapp)


I den andra analysen som rörde mätning av tjockleken av ett visst cell-lager, anmälde anmälaren att jag skulle ha felaktigt uteslutit mätning av en viss bild från varje vävnadsprov. Han anmälde dock inte att det var något fel på resultaten av min analys, eftersom både han och jag hade fått samstämmiga resultat i vid upprepade analyser.




(Utdrag från anmälan. Anmälaren uppger att labbets praxis är att “alltid” mäta på ett visst antal vävnadssnitt som i detta fall korresponderar till ett antal bilder. Han menar att jag uteslutit en mätning per vävnadsprov.)


Jag blev mycket förvånad över anmälan. 

Gällande den första anklagelsen om cellräkning, så hör det inte till ovanligheterna att när två olika personer ska räkna celler att de inte får exakt samma resultat, detta eftersom bilderna sällan är otvetydiga och innehåller ett antal felkällor som man måste ta hänsyn till och som olika personer bedömer på olika sätt (se bild nedan). Detta kallas för “interindividual variation”, och är extensivt beskrivet i fältets vetenskapliga litteratur.




(utdrag ur sakkunnigutlåtandet från den förberedande undersökningen. Den sakkunniga professorn beskriver de välkända svårigheterna med att få två olika bedömare att få exakt samma resultat.)


Det är inte heller ovanligt att en erfaren och en mindre erfaren person får helt olika resultat - detta brukar man dock lösa genom att sätta sig ned tillsammans och försäkra sig om att båda räknar samma sak och på samma sätt och att det inte är någon som låtit sig luras av de felkällor som finns i bilderna. Vid tiden för anmälan hade jag arbetat med cellräkning i ungefär 8 år, och hade publicerat ett flertal vetenskapliga artiklar som beskriver just den metod som jag använde i de aktuella analyserna. Det var däremot första gången som anmälaren skulle göra en analys av denna typ utan min direkta handledning. Att han inte fick samma resultat var för alla forskare på min avdelning inte något konstigt, och tydligen inte heller för de sakkunniga (se del 8). Det var dessutom praxis för labbet att någon av de mer erfarna forskarna gjorde analyser parallellt med doktoranderna, för att säkerställa att allt gick rätt till.




(utdrag ur sakkunniguttlåtandet från den förberedande undersökningen. Den sakkunnige professorn konstaterar att det inte är anmärkningsvärt att anmälaren och jag uppnått olika resultat.)


Det som var konstigt, tyckte jag, var anmälarens agerande kring “fällan” och faktumet att vare sig anmälaren, hans huvudhandledare eller min prefekt hade pratat med mig så jag kunde redogöra för hur jag hade räknat. Vid en egen genomgång av bilderna fanns inga konstigheter i några av mina resultat, i alla bilder kunde jag redogöra för hur och vad som räknats. Allt var i enlighet med de metoder som publicerats i peer-review granskade tidsskrifter tidigare och därmed är vetenskapligt vedertagna. Jag begrep ingenting och var såklart mycket ledsen och bedrövad.


Gällande den andra anklagelsen om att jag skulle ha felaktigt uteslutit bilder från tjockleksmätningen var jag nästan, om möjligt, ännu mer förvånad. Uteslutandet av vissa bilder, som jag hade gjort i min analys, var helt korrekt och i enlighet med laboratoriets praxis. En serie bilder tas alltid, från vävnadens början till slut. Den allra sista bilden, från vävnadens absoluta slutkant, analyseras aldrig i denna typ av analys eftersom den härrör från ett område där vävnaden har skadats under den dissketionsprocess som den genomgår under experimenten. Såret från kniven utgör ett så stort trauma att man inte kan utesluta att det man mäter inte är korrekt, så därför mäts inte den sista bilden. 

Urvalet av bilder för mätning i denna typ av experiment fanns dessutom publicerat i en peer-review granskad vetenskaplig artikel från den forskargrupp där jag ingick redan 2013. I denna artikel beskrevs dessutom själva mätmetoden som utvecklades av mig och mina medarbetare för användning i den aktuella typen av vävnadsexperiment. Detta hade anmälaren mycket god kännedom om, och han hade själv beskrivit bildurvalet i det utkast till vetenskaplig artikel som han hade skrivit om de experiment som han nu anmält. 

Kort sagt så var jag helt konfunderad. Det hör minst sagt till ovanligheterna att man blir anmäld för fusk för att ha korrekt följt en vetenskapligt publicerad metod, och dessutom fått samma resultat som man själv och den som anmäler en också uppmätt i tidigare experiment. 




(utdrag från ett sakkunnigutlåtande, författat av min make som är professor på min fd forskningsavdelning, presenterat i AD. Min man redogör för vad som står i de vetenskapliga artiklar som beskriver de metoder jag använt samt vad anmälaren själv skrivit när han har beskrivit metoderna för de projekt han anmält mig för. Han beskriver även projektets grundmaterial, vilket varit felaktigt i nämndens utredning. För vidare beskrivning, se del 6)


Hur utredningen går till


Först anlitas en professor inom ett närliggande forskningsområde för att göra en s.k. förberedande undersökning. Han granskar själva anmälan, ett par grafer inlämnade av anmälaren, samt yttranden som jag skrivit som svar på anmälan. Han får inte tillgång till själva bildmaterialet som legat till grund för analyserna, och granskar därför inte detta. Hans slutsats är att han inte kan vare sig avfärda eller bekräfta att fusk ägt rum, och att han därför rekommenderar en s.k. fullständig utredning.


För den fullständiga utredningen anlitas två professorer, en från Danmark och en från Storbrittannien. Professorn från Danmark meddelar redan vid första kontakt at han inte är specialist på forskningsområdet, men trots detta anlitas han. 


(bildtext: den ena professorn meddelar redan vid första kontakt att han inte är specialist på det aktuella forskningsområdet)



De båda sakkunniga återkommer efter ett par månader och meddelar att de inte kan fullfölja sitt uppdrag, eftersom de inte har tid att sköta granskningen. 


(bildtext: de sakkunniga meddelar att de inte har tid att sköta granskningen)



Därför anlitas i hemlighet en junior postdoc i ena professorns labb. Hans identitet hålls hemlig för mig under hela utredningen, och jag får inte veta om att han sköter hela granskningen av ärendet förrän slutrapporten från de sakkunniga avges. Denne postdoc kallas fortsättningsvis för “OBS”. I rektorsbeslutet där jag fälls för fusk benämns han som “bildanalysexpert”. OBS har dock inte en enda dags dokumenterad erfarenhet av forskningsområdet, analys av vare sig bilder eller celler, granskningsärenden eller något annat som skulle kunna vara relevant för uppgiften. Detta påtalades under förhandlingen i AD utan att Lunds Universitet kunde uppvisa någon som helst dokumentation över OBS påstådda kompetens. Detta förfarande, att man låter en icke-ämneskunnig junior person sköta hela granskningen av ett ärende som rör en så allvarlig anklagelse som forskningsfusk måste anses vara anmärkningsvärt. 


(bildtext: mail från ena sakkunniga professorn där hen meddelar nämndens ordförande att de avser anlita en junior postdoc utan någon tidigare erfarenhet av metoden för att sköta granskningen av ärendet.)


OBS gör en egen granskning av materialet utan att följa vare sig vetenskapligt vedertagna metoder eller ens något av de protokoll för räkning och mätning som jag lämnat in i mina yttranden. Bland de många felaktigheter som OBS ägnar sig åt inom ramen för granskningen (nb att dessa med all sannolikhet beror på att han vare sig fått konkreta instruktioner, någon hjälp från någon av de utsedda professorerna, eller tillgång till ett korrekt material samt mina artiklar och yttranden i ärendet) ingår digital manipulation av bildmaterialet innan analys, mätning av fel cell-lager, räkning av annat än celler, granskning av fel material etc osv. Med dessa uppenbara felkällor så får OBS fram nonsensresultat. OBS resultat utgör sedan grunden för de sakkunnigas slutrapport i ärendet. De gör som sagt inga försök att upprepa analyserna på ett korrekt material eller med de vetenskapligt vedertagna metoder som jag angivit. 


De sakkunnigas slutsats angående cellräkningsanalysen är att mina resultat är svåra att förstå i vissa bilder eftersom OBS resultat inte är desamma som mina. Gällande tjockleksmätningarna är slutsatsen att OBS valt en så vitt skild metod från min, och utgått ifrån ett annat material än det som legat till grund för min analys, att han inte kunnat upprepa mina resultat.

Detta är allt. Ingen slutsats dras om fusk, trots att detta klart och tydligt ingått i sakkunniguppdraget. Vidare utveckling kring att sakkunniggranskningen skett på ett annat material än det jag utgått ifrån finns i del 6.


(bildtext: slutsatserna från den fullständiga utredningens sakkunnigutlåtande. De sakkunniga konstaterar inte att fusk ägt rum)


(bildtext: utdrag från de sakkunnigas uppdragsbeskrivning där det framgår att det är de sakkunnigas uppgift att uttala om huruvida fusk ägt rum eller ej)


Härefter fälls jag för forskningsfusk. I fallet med tjockleksmätningarna fälls jag för att uppsåtliigen ha manipulerat data, och i cellräkningen så ska jag med grov oaktsamhet ha fuskat. Detta har framstått som helt obegripligt eftersom ingen av de sakkunniga har konstaterat att jag fuskat. Men i AD framkom att nämndens ordförande, som är professor i mekanik och saknar dokumentation över att han sett en cell i sitt liv, har gjort en “egen utredning” i ärendet. Vad denna utredning bestod av beskrevs i AD som följande:

  1. I cellräkningsanalysen har ordföranden tittat på grafer över resultaten som jag och OBS uppmätt. Eftersom graferna inte ser likadana ut så har jag fuskat.
  2. I tjockleksmätningarna har ordföranden med ögonmått sett att det i vissa bilder som anmälaren lämnat in verkar som att lagret är tjockare eller tunnare än vad jag har uppmätt. Detta visar att jag har fuskat.


I AD kallade Lunds Universitet sju vittnen. Den enda som överhuvudtaget uttalade att de hade någon sorts grund för att påstå att jag hade fuskat var nämndens ordförande, och detta med grund i den “egna utredningen” ovan. Denna utredning har inte granskats eller godkänts av någon sakkunnig. Ingen av de sju vittnena berörde eller bemötte eller motbevisade något av det som jag visar i del 3, dvs att jag inte fuskat.


(Jag har OBS fullständiga vetenskapliga opus samt hans egen beskrivning av vad han är expert i tillgängligt, men det är svårt av förklarliga skäl att helt avidentifiera. För den som vill veta finns hans namn att begära ut av Lunds Universitet)

(bildtext: mail från ordföranden där han meddelar att OBS namn kommer att lämnas ut till mitt fack i samband med tvisteförhandlingen efter jag blivit avskedad)


Comments

Popular posts from this blog

Del 11: Avslutande frågor

Del 1: Varför skriver jag detta?

Del 10: Varför blev jag avskedad egentligen?