Del 4: “Fällan” med kodnyckeln och metodfel
Kodnyckeln - en “fälla”
Jag är mycket bekymrad över vad som i utredningen kallades “fällan”. Denna bestod i att anmälaren försökt framställa bevis för min påstådda oredlighet gällande resultaten i “Experiment 1” i analysen där jag räknat celler. För att bevisa att jag hade fuskat, tog anmälaren bort en så kallad “kodnyckel” som visar de olika provernas grupptillhörighet från en gemensam fildelningsmapp när vi gjorde nya experiment ("Experiment 2") för att bekräfta de signifikanta resultaten jag fått i “Experiment 1”.
I “Experiment 1” fick jag höggradigt signifikanta skillnader mellan antalet celler i de olika behandlingsgrupperna, medan “Experiment 2”, som av anmälaren, som utförde de praktiska momenten i experimenten, påstods vara en direkt upprepning av “Experiment 1”, fanns ingen signifikant skillnad alls mellan de olika grupperna när jag hade räknat.
Anmälaren menade att jag i “Experiment 1” hade haft tillgång till och använt den s.k. kodnyckeln under min analys för att frisera resultaten så att de skulle vara signifikanta. Vid analystillfället för “Experiment 2” hade han tagit bort vad han antog vara den enda kopian på sagda kodnyckel från en gemensam mapp som vi båda delade och hade tillgång till. Anmälaren menade att eftersom denna kodnyckel inte fanns i den gemensamma mappen, så hade jag helt enkelt struntat i att frisera resultaten i “Experiment 2”, och dessa visade då de “sanna” resultaten. Han menade att skillnaden i resultat mellan “Experiment 1” och “Experiment 2” och avsaknaden av gemensam kodnyckel var otvetydiga bevis för att jag hade fuskat i “Experiment 1”.
(bildtext: utdrag från anmälan där anmälaren beskriver sitt agerande med det som kom att kallas "fällan")
Vad anmälaren inte visste var att som varje erfaren forskare som har varit med om en datorkrasch så hade jag minst 4 kopior på kodnyckeln tillgänglig i olika mappar både på min hårddisk och via iCloud vid både “Experiment 1” och “Experiment 2”. Detta har jag visat genom bl a TimeMachine-backup som kan visa hur en hårddisk ser ut vid ett visst datum.
(bildtext: utdrag ur ett yttrande där jag visar nämnden att jag haft tillgång till kodnyckeln vid alla analystillfällen. Kodnyckeln har inte använts av mig för att framställa resultat)
Jag kunde även visa att mina cellräkningsresultat var korrekta i varje bild i både “Experiment 1” och “Experiment 2” (se del 3). Det fanns en helt annan förklaring till varför resultaten inte blev desamma i “Experiment 1” och “Experiment 2” - ett allvarligt metodfel.
Metodfelet - "fällan" gick inte att komma ur
Något som är väldigt viktigt när man ska försöka upprepa experiment är att man så långt som bara är möjligt följer exakt samma metod och använder samma utrustning, material och maskininställningar. Anmälaren påstod både till mig och till nämnden att “Experiment 1” och “Experiment 2” hade utförts med samma metod, reagens och fotograferingsinställningar. Så var inte fallet.
En helt felaktig infärgningsmetod och fotograferingsmetod hade använts i “Experiment 2”, varefter anmälaren hade digitalt bearbetat bilderna så att de till utseendet såg ut som om att metoden var densamma som i “Experiment 1” (se sista stycket angående om att jag tror att detta är gjort av misstag av en stressad student).
Den felaktiga metoden resulterade i mycket stark falsk positivitet, eftersom en hel grupp av celler av en annan typ som inte skulle färgas framstod som infärgade. Den felaktiga metoden och den falska positiviteten framgick för mig först efter att jag blivit anmäld och efter att jag letat reda på originalbilderna, dvs inte de som jag fått av anmälaren för att göra cellräkningen på. Att detta är fallet framgår klart och tydligt om man jämför medelvärdena av antalet räknade celler i de båda experimenten - till och med i den vävnad som är frisk och obehandlad så har antalet celler ökat med nästan 20% i Experiment 2 i jämförelse med Experiment 1 vilket är biologiskt omöjligt. Detta gäller för alla som har försökt räkna celler i de båda experimenten, även anmälaren själv.
(bildtext: utdrag ur handlingar från AD som även visats för nämnden under utredningen, där jag visar att alla bedömare fått en ökning av antal celler med ca 20% i "Experiment 2" (kallas "late" i handlingarna), vilket inte är biologiskt rimligt.)
“Experiment 2” var alltså en fälla som inte gick att komma ur - fel celler var infärgade i de digitalt bearbetade bilderna och hur man än räknar kan man aldrig få samma resultat som i “Experiment 1”. Hela färgningsprocessen, fotograferingen och den digitala bearbetningen som anmälaren gjort i “Experiment 2” var ett enormt avsteg från hur “Experiment 1” hade utförts. Det anmälaren hade påstått, dvs att de båda Experimenten hade utförts med samma metod, var helt fel, och gav en fullständig förklaring till varför cellräkningen i de båda Experimenten inte visade samma resultat.
(bildtext: utdrag ur handlingar från AD som även visats för nämnden under utredningen, där jag visar att färgnings- och fotograferingsmetoden resulterat i falsk positivitet)
(Många har frågat mig om jag tror att anmälaren lade “fällan” med flit. Det framgår klart och tydligt i utredningen att han försökt framställa bevis för mitt påstådda fusk genom att ta bort vad han trodde var den enda kopian på kodnyckeln från en gemensam fildelningsmapp. Vad gäller den felaktiga metoden i “Experiment 2”, och bilderna på vävnad som inte fanns, så hoppas jag att det bara är vanligt så kallat “studentslarv”. Det har framkommit i efterhand att under tiden innan anmälan då jag var mammaledig och på semester, så hade anmälaren inte alls fått det praktiska och emotionella handledarstöd från sin huvudhandledare som jag trodde. Innan jag gick på mammaledighet hade jag annars varit den som skötte “det dagliga” för anmälaren, men när jag födde min son så trodde jag att vår överenskommelse var att huvudhandledaren skulle överta det ansvaret. Detta gjorde han inte. Jag vet inte om det kan ha bidragit till anmälarens agerande, att han kände sig övergiven och ensam.)
Comments
Post a Comment