Friad i Arbetsdomstolen

När man läst igenom alla 10 delar i bloggen så framkommer ett antal frågor. Varför anmäldes jag utan att vare sig anmälaren, hans huvudhandledare eller min prefekt gett mig tillfälle att visa att mina resultat var korrekta Varför avvek nämnden från öppenhetsprincipen, sin egen policy för hantering av fuskärenden och högskoleförordningen under utredningen?  Varför har inga av de bevis jag lämnat för att jag är oskyldig sakkunniggranskats eller överhuvudtaget beaktats i utredningen? Varför anlitades en person helt utan ämneskunskap att sköta hela granskningen av ärendet? Varför hölls denna persons identitet hemlig? Varför utredde inte medicinska fakulteten hoten mot mig och min familj? Varför var det acceptabelt att vänta med att utreda hoten tills fuskutredningen var klar? Varför gick representanter för Lunds Universitet, inklusive rektor, ut med osanna uppgifter i pressen efter att domen i AD friat mig från fuskanklagelserna? I svaren på dessa frågor finns nyckeln till en grundförändri

Jag har ingen önskan om att bli en mer känd eller ökänd figur än jag redan är, utan jag skriver detta för att jag hoppas att de som ligger bakom det rättshaveri jag blivit utsatt för ska hållas ansvariga. Ingen annan får drabbas av det som har hänt mig. Lunds Universitet är en statlig myndighet, och de lagar och regler som gäller resten av samhället måste rimligtvis gälla även denna organisation. Däribland förvaltningslagen, högskoleförordningen, arbetsmiljölagen och regeringsformens krav på sakliget och opartiskhet.  Jag har bevisligen inte fuskat i min forskning, och trots detta har jag blivit fälld för forskningsfusk och avskedad. Jag har blivit hotad till livet på min arbetsplats på grund av anklagelserna om fusk, och tjänstemännen på Lunds Universitet ansåg inte att det var något som påkallade några särskilda åtgärder eftersom jag var anklagad för fusk.  Jag och min familj har på grund av hoten och anklagelserna om fusk fått flytta till hemlig adress, fått skyddade personuppg

Ett avsked är den tyngsta arbetsrättsliga åtgärd som finns att tillgå. Jag känner till två fall där forskare avskedats för fusk: jag själv och Paolo Macchiarini. Att våra fall skulle vara jämförbara i sin allvarlighet är absurt. Under förhandlingen i AD försökte Lunds Universitet hävda att de "långtgående konsekvenserna" för anmälaren i och med mitt påstådda fusk var skäl nog att avskeda mig, samt den "stora risken" jag utsatt patienter för med mitt påstådda fuskande. Eftersom de inte kunde visa att jag hade fuskat så föll den argumentationen ganska platt. Lunds Universitet har dessutom vid ett flertal tillfällen hävdat att det är mitt “agerande”, eller “något  annat” än själva det påstådda fusket som gjort att de valde att avskeda mig. Vad kan detta vara? Trots idoga försök att få Lunds Universitet att specificera vad det är jag ska ha gjort så har vi inte fått något svar på frågan. (bildtext: utdrag från tvisteförhandlingsprotokollet mellan mitt fack SULF och L

Rektor hävdade i dagspressen att det hade funnits risker för patienter i och med mitt påstådda fusk. Jag ska bemöta detta. Analyserna som rörde cellräkning undersökte effekten av motion i möss som hade en form av Alzheimers. Motion är något som rekommenderas Alzheimerspatienter i sjukvården idag. Att motion har en positiv effekt på Alzheimerspatienter är redan väl beskrivet i den vetenskapliga litteraturen. Analyserna som rörde lagertjocklek var ett experiment på olika vävnadsbitar från gris, för att se om en redan farmakologiskt godkänd medicin kunde hjälpa mot förtvining. Medicinen har alltså redan testats för säkerhet i människa, och både anmälaren och jag hade uppmätt den positiva effekten. Detta var dessutom det andra projektet som visade dessa positiva resultat. Inga av experimenten visade någon som helst toxisk effekt av medicinen, tvärtom (mångtalet resultat som jag ej har varit delaktig i att uppmäta). Eventuella kliniska försök på patienter, framförallt gällande medicin

Det var med stor förvåning som jag under förhandlingen i Arbetsdomstolen fick höra att jag skulle ha blivit stormrik på ett patent som skulle tas fram i samarbete med ett läkemedelsbolag på grund av mitt påstådda fusk. Detta var nyheter för mig! Det var bara det att de resultat jag hade uppmätt och blev fälld för att uppsåtligen ha manipulerat dels hade mätts upp av anmälaren och mig långt innan kontakten med läkemedelsbolaget initierades, och dels så gick de inte att patentera på grund av en konferenspresentation som ägde rum år innan ett potentiellt samarbete diskuterades.  Det blev rätt pinsamt när det visade sig att just denna argumentation från ombuden från Lunds Universitet föll platt när mitt ombud påtalade att de själva hade lämnat in bevis för att 1) resultaten inte var patenterbara, 2) att det potentiella samarbetet med läkemedelsbolaget rörde en testplattform för olika substanser och 3) att inga pengar skulle tillkomma mig för ett potentiellt samarbete, utan det var anmälare

Anmälan Den 11e augusti 2017 anmälde doktoranden som jag var biträdande handledare för mig för misstänkt forskningsfusk i två analyser i två olika projekt.  Den ena anklagelsen rörde en analys av en viss celltyp i ett bildmaterial bestående av olika typer av färgad vävnad som skulle presenteras som ett konferensabstract, och den andra anklagelsen rörde mätning av ett cellagers tjocklek i ett annat bildmaterial av färgad vävnad som beskrevs i ett icke-publicerat manus. I båda fallen rörde det sig om analyser som jag hade utfört på material som anmälaren hade skapat som del av sitt arbete med egna projekt. Jag ägde inte bildmaterialet själv, utan detta delades med mig inför analyserna genom en fildelningstjänst. Anmälan var daterad en vecka tidigare (6 augusti 2017), och hade föregåtts av extensiv kontakt mellan anmälaren, hans huvudhandledare, och min prefekt. Jag blev varse om anmälan efter ett telefonsamtal med anmälaren den 11e augusti, där han otydligt “konfronterade mig” (hans

Under de regler som gällde under tiden som utredningen av mitt ärende pågick kunde man inte överklaga om man blev fälld för fusk. Därför fanns det inskrivet i nämndens policy för hantering av fusk-ärenden att man som anklagad eller anmälare kunde begära att Centrala Etikprövningsnämndens Expertgrupp (CEPN) skulle granska ärendet. Detta organ ska vara oberoende av universiteten och var vid tillfället enda möjligheten för mig att få en riktig expertgranskning av mitt ärende. Att man kan och ska få en sådan prövning om man begär det, förutsatt att nämnden inte finner det "uppenbart obehövligt" var inskrivet i högskoleförordningen. När jag fick ta del av de sakkunnigas slutrapport efter den fullständiga utredningen blev jag så klart mycket bekymrad: OBS, en person med okänd identitet vars medverkan jag inte hade informerats om, hade i utredningen hittat på egna analysmetoder som var helt åt skogen och hade inte ens utgått ifrån rätt material. Jag var mycket angelägen om att rent

Utredningar om fusk ska följa den så kallade “öppenhetsprincipen”, dvs att både den anklagade och den som anklagar ska få kännedom om och tillfälle att granska allt material som lämnas in under utredningsprocessen. Detta har inte följts i mitt ärende. Jag frågade nämndens sekreterare särskilt om detta, varvid han svarade den 16e mars 2018 att jag hade fått granska allt material som hade inkommit i ärendet. Detta var dock inte sant. (bildtext: mail från nämndens sekreterare där han felaktigt skriver att jag fått kännedom om allt material i ärendet) Den 20e mars, dvs några dagar senare, framkommer det att jag inte fått kännedom om eller tillfälle att granska det bildmaterial som nämnden fått in den 22e september 2017 av anmälaren. Av någon anledning informerades jag inte om detta nät det skedde, och materialet har också skickats till de sakkunniga för granskning utan att jag fått tillfälle att verifiera det. När min prefekt fick ta del av mailkonversationen kring detta blev han mycket

I samband med att jag lämnade in en skrivelse till den nämnden där jag beskrev bland annat den felaktiga metoden som hade använts i “Experiment 2”, så började hoten komma.  Det började smått. “Käft hora”, skrivet på en whiteboard som jag använde. En bok som hette “silence of the grave” i mitt postfack tillsammans med snorigt papper. Ett toapapper med ett kors på instucket under min kontorsdörr. När jag lämnat ett gemensamt laboratorieutrymme för att hämta utrustning så hade alla mina saker slängts på golvet när jag kom tillbaka. Sen tog det fart. Lappar i mitt postfack med min familj ritade som streckgubbar, överkryssade. Lappar med olika varianter av budskapet att jag var en fuskande hora/fitta som skulle dö/hålla käft. Kemikalier uthällda i min kyl så att allt förstördes. Prover som tagits under 10 år och samlats för att göra en stor analys - förstörda. Min man, som var forskargruppsledare, fick också hot. Han skulle lämna mig, “annars”. Vår då 2-åriga son hotades till livet. Det

Kodnyckeln - en “fälla” Jag är mycket bekymrad över vad som i utredningen kallades “fällan”. Denna bestod i att anmälaren försökt framställa bevis för min påstådda oredlighet gällande resultaten i “Experiment 1” i analysen där jag räknat celler. För att bevisa att jag hade fuskat, tog anmälaren bort en så kallad “kodnyckel” som visar de olika provernas grupptillhörighet från en gemensam fildelningsmapp när vi gjorde nya experiment ("Experiment 2") för att bekräfta de signifikanta resultaten jag fått i “Experiment 1”. I “Experiment 1” fick jag höggradigt signifikanta skillnader mellan antalet celler i de olika behandlingsgrupperna, medan “Experiment 2”, som av anmälaren, som utförde de praktiska momenten i experimenten, påstods vara en direkt upprepning av “Experiment 1”, fanns ingen signifikant skillnad alls mellan de olika grupperna när jag hade räknat.  Anmälaren menade att jag i “Experiment 1” hade haft tillgång till och använt den s.k. kodnyckeln under min analys för a